Gabriella Andersson

jag kände det när jag vaknade i lördags.. jag vill inte vara kvar här, jag vill bara lämna allt, jag vill aldrig mer komma tillbaka hit, jag behöver inte det här, jag vill vara lycklig. jag tänkte.. hur ska jag kunna vara lycklig nu? här? och jag tänkte.. snälla låt mig vara, låt mig gå. jag behöver inte mer, tycker du inte att du redan ställt till med tillräckligt? en gång för alla så kan du väl tänka på mig? så jag gick upp, med en känsla i magen av att allt kunde bli bra, bara jag fick börja om, försöka gå vidare. men jag kunde inte det här? inte nu? så jag beslöt mig för att åka iväg. På söndagen var allt fixat och jag skulle med ett flyg till G.Canaria som gick 07.45, jag kände lugn.. jag kände att allt kan faktiskt bli bättre, även fast min värld var upp och ner.. så såg jag ett litet ljus. och nu är jag här, borta ifrån allt.. nu är allt lättare, jag vill gå upp om dagen, och jag vill le.. jag har någonting att le för, och det har gjort mig redo att återvända hem.. tiden läker alla sår, det tar tid, men det går.