Satt med blanka ögon och hjärtat i halsen. På en buss ut i ingenstans jag kallade mitt andra hem. Där jag sprang barbent flera somrar och gosade upp med en filt i soffan så många vintrar. Hos dig.
Där jag sprang ifrån med gråten i halsen eller snubblade över min klackar med lyckan i bröstet. Där du fick mig att känna.
Du fick mig att smaka, känna och uppleva. Du bildade upp en trygg zon för mig. Som ett barn och dess tillhörigheter. Du var min mittpunkt.
Ny förälskelse
Publicerad 2010-03-16 10:57:15 i Allmänt,
Det är sol, jag är glad och jag är kär. Våren börjar närma sig och mina känslor blir starkare. Under vintern har man varit som en, gått varandra på nerverna, men allt ändrar sig nu. Nu uppskattar jag varenda minut, även om jag inte visar det så bra. Det är mycket som händer nu, och du får ta smällen, jag vet. Och jag önskar att det inte skulle bli så, men du är så nära, du vill göra allt lättare och det är då jag vänder ryggen. Jag har svårt att lita på någon, svårt att släppa någon nära. Så fort man tillåter sig själv att känna, försöka och hoppas så vänder personen ryggen, tar allt som man byggt tilllsammans och kastar iväg. Jag har byggt en mur mellan oss, mellan mig och världen. Innanför min mur fans bara jag, och min vovve stundvis. Jag trodde jag var långt borta och säker ifrån olycka, smärta och sorg. Men det fanns överallt, och tog ett varv runt min mur, rev min mur, som jag byggt. Vart jag än går försvinner en liten sten, en bit från min mur, jag försöker intala mig själv att det ska bli bra, men jag är maktlös, jag kan inte göra någon skillnad, vem kan? gud? Läkare? jag vet inte. Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din. Och det är så det ska vara, vi vet inte hur framtiden ser ut, för den är långt borta för oss alla, även för dig pappa. Vi har lång tid framför oss att se fram emot, vi SKA skratta, vi ska le, som om det vore det enda vi kunde. Vi ska kämpa, för att åstakomma någonting med våra liv. För vi kan, du kan, och jag vet det. Vi är bakom dig, oavsätt hur svårt det är, vi ska finnas hos dig. Du ska alltid finnas med mig, du kommer aldrig att få gå en annan väg p, du ska alltid hålla min hand. Du ska alltid skämta med mig på ditt sätt, som bara du kan göra mig glad på. DU ska, Du ska, DU ska. Ingen kan någonsin lova mig att allt kommer lösa sig, men när du lovar mig att det kommer att gå bra efteråt, hur det än blir, hur livet än formar sig. Att jag kan räkna med dig, jag räknar med dig, och jag ska få dig att kämpa som varje dag var den sista, du är min p och det ska du förbli.
Om ett år N, tänk om..
- Du och jag fortfarande är tillsammans
- Pappa är frisk
- Jag är bra
- Vi bor kvar i samma hus
- Mamma börjat jobba med det hon verkligen vill, börjat följa sina drömmar.
- Jag är moster för 4 barn, istället för tre änglar
Jag är, Jag är, Jag är, Jag är, Jag är, Jag är, Jag är.
När vi sagt gott natt, när du gått tillbaka igen. När våra vägar inte längre möts. Är det nu vi aldrig mer ska skratta, gråta eller fullständigt explodera hos varandra? Jag tvingas lämna något jag fortfarande inte är mogen att stå utan. Jag kan inte skilja på.
Där jag sprang ifrån med gråten i halsen eller snubblade över min klackar med lyckan i bröstet. Där du fick mig att känna.
Du fick mig att smaka, känna och uppleva. Du bildade upp en trygg zon för mig. Som ett barn och dess tillhörigheter. Du var min mittpunkt.
Ny förälskelse
Publicerad 2010-03-16 10:57:15 i Allmänt,
Det är sol, jag är glad och jag är kär. Våren börjar närma sig och mina känslor blir starkare. Under vintern har man varit som en, gått varandra på nerverna, men allt ändrar sig nu. Nu uppskattar jag varenda minut, även om jag inte visar det så bra. Det är mycket som händer nu, och du får ta smällen, jag vet. Och jag önskar att det inte skulle bli så, men du är så nära, du vill göra allt lättare och det är då jag vänder ryggen. Jag har svårt att lita på någon, svårt att släppa någon nära. Så fort man tillåter sig själv att känna, försöka och hoppas så vänder personen ryggen, tar allt som man byggt tilllsammans och kastar iväg. Jag har byggt en mur mellan oss, mellan mig och världen. Innanför min mur fans bara jag, och min vovve stundvis. Jag trodde jag var långt borta och säker ifrån olycka, smärta och sorg. Men det fanns överallt, och tog ett varv runt min mur, rev min mur, som jag byggt. Vart jag än går försvinner en liten sten, en bit från min mur, jag försöker intala mig själv att det ska bli bra, men jag är maktlös, jag kan inte göra någon skillnad, vem kan? gud? Läkare? jag vet inte. Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din. Och det är så det ska vara, vi vet inte hur framtiden ser ut, för den är långt borta för oss alla, även för dig pappa. Vi har lång tid framför oss att se fram emot, vi SKA skratta, vi ska le, som om det vore det enda vi kunde. Vi ska kämpa, för att åstakomma någonting med våra liv. För vi kan, du kan, och jag vet det. Vi är bakom dig, oavsätt hur svårt det är, vi ska finnas hos dig. Du ska alltid finnas med mig, du kommer aldrig att få gå en annan väg p, du ska alltid hålla min hand. Du ska alltid skämta med mig på ditt sätt, som bara du kan göra mig glad på. DU ska, Du ska, DU ska. Ingen kan någonsin lova mig att allt kommer lösa sig, men när du lovar mig att det kommer att gå bra efteråt, hur det än blir, hur livet än formar sig. Att jag kan räkna med dig, jag räknar med dig, och jag ska få dig att kämpa som varje dag var den sista, du är min p och det ska du förbli.
Om ett år N, tänk om..
- Du och jag fortfarande är tillsammans
- Pappa är frisk
- Jag är bra
- Vi bor kvar i samma hus
- Mamma börjat jobba med det hon verkligen vill, börjat följa sina drömmar.
- Jag är moster för 4 barn, istället för tre änglar
Jag är, Jag är, Jag är, Jag är, Jag är, Jag är, Jag är.
När vi sagt gott natt, när du gått tillbaka igen. När våra vägar inte längre möts. Är det nu vi aldrig mer ska skratta, gråta eller fullständigt explodera hos varandra? Jag tvingas lämna något jag fortfarande inte är mogen att stå utan. Jag kan inte skilja på.
Kommentera