Ibland nyper jag mig i armen för att ta in att jag är här och nu. Jag flyr gärna och gräver gärna ner mig. Slutar känna. Är feg och lever kvar i en annan tid.
Jag älskar färger, man bli glad av att äta färgrik mat. Och jag blir glad av att han tycker att jag är charmig som vill ta kort på allt. Han tar mig för mig.
Jag borde egentligen öppna mina sinnen och andas kärlek. Njuta av alla känslor som bara växer.
Lagom tills middagen var klar igår kom han. Istället för att öppna med sina nycklar så plingade han på. Öppnade och där stod han med blommor. En vanlig onsdag. Varför? Bara för att jag gillar blommor. Seriöst. Inga bråk, inget förlåt, inget smör och inget att egentligen fira. Utan bara för att han ville.
Jag älskar färger, man bli glad av att äta färgrik mat. Och jag blir glad av att han tycker att jag är charmig som vill ta kort på allt. Han tar mig för mig.
Efter te i soffan fick jag äntligen kicka igång mitt smärtstillande och sova. Jag drömde och pratade i sömnen. Vaknade vid 3 i natt och läste ett långt sms som han skrivit medans han legat bredvid mig. Då kramade jag honom. Länge. Och vi berättade för varandra hur mycket vi tycker om varandra.
Det var fint.
Min namnsdag fortsätter i kärlekensspår, jag ska träffa Johannes efter jobbet. Längtar!
Kommentera