you make me better

jag kände det när jag vaknade i lördags.. jag vill inte vara kvar här, jag vill bara lämna allt, jag vill aldrig mer komma tillbaka hit, jag behöver inte det här, jag vill vara lycklig. jag tänkte.. hur ska jag kunna vara lycklig nu? här? och jag tänkte.. snälla låt mig vara, låt mig gå. jag behöver inte mer, tycker du inte att du redan ställt till med tillräckligt? en gång för alla så kan du väl tänka på mig? så jag gick upp, med en känsla i magen av att allt kunde bli bra, bara jag fick börja om, försöka gå vidare. men jag kunde inte det här? inte nu? så jag beslöt mig för att åka iväg. På söndagen var allt fixat och jag skulle med ett flyg till G.Canaria som gick 07.45, jag kände lugn.. jag kände att allt kan faktiskt bli bättre, även fast min värld var upp och ner.. så såg jag ett litet ljus. och nu är jag här, borta ifrån allt.. nu är allt lättare, jag vill gå upp om dagen, och jag vill le.. jag har någonting att le för, och det har gjort mig redo att återvända hem.. tiden läker alla sår, det tar tid, men det går.

Jag såg dig idag, När jag stog där och frös levde vi i mina tankar, jag såg de som varit oss.
Jag kände din doft, jag hörde dina andetag och jag hade älskat en lögn. En värme av lycka spred sig i mitt hjärta då jag minndes den sista gången i Juni som vi stog panna mot panna medans solen sakta gick ner och brände på mina bara ben. Du skulle för sista gången ta mina problem på dina axlar och bära oss båda, du skulle för sista gången vara tillgänglig för mig att gråta ut hos och för att skratta med. Våran värld skulle kastas i bitar och kvar skulle jag stå ensam igen och få allt tillbaka kastat runt halsen, jag skulle vara där jag en gång började innan du dök upp i mitt liv.

Ingen förstog mig då, och jag klandrar ingen för det. Ett krossat hjärta värker såpas olika från människa till människa och man kan aldrig sätta sig in i hur tufft det är för någon annan, alla har ju sina bördor att bära.
jag behöver inte dig längre, låt mig gå