Läser inlägg från 2010 och ler. Jag hade en bra penna och fina tankebanor på den tiden, och jag sitter och tänker på vad jag fick allt ifrån. Kär, ung, olycklig, svartsjuk, obekväm, självsäker, ja allt på samma gång och jag hade det nog stormigt där inne men kunde ändå skriva av allt i ord. jag är imponerad av mig själv. Jag vill ha tillbaka allt och lite till, gör om allt och jag ångrar ingenting. ingenting. Jag vill vara lika känslomässigt störd, jag vill skrika rakt upp och längta sådär förjävligt till att bli stor (gör jag än idag), samtidigt som jag vill gråta i mammas knä över att åren sveper förbi allt för snabbt. känslor är helt fantastiskt.
Från och med idag ska jag försöka beskriva någon känsla ur min ganska tomma kropp, varje dag. Hur jag ser på det som varit, ångest, ritualer, relationer, framtids visioner, rutiner, ja det jag grubblar över helt enkelt. Vill ni följa med? stay! Nu ska jag fortsätta lyssna på bon iver och läsa min bok, HELT ledig imorgon!!!!
