Vilken drömlunch. Att jag sen har världens finaste kollegor som peppar, coachar och stöttar mig i mitt liv som icke rökare, ja, det gör mig tårögd. Jag tjatar och tjatar, såg bara de människor som rökte på stan, och kände mig svartsjuk. Även fast jag gör ett val för mig. 

Min rökning började på riktigt förra hösten när jag var sjuk, då var just rökning det enda jag fick ha kontroll över under en period. Och jag blev manisk och började till och med bråka med min omgivning, som bara brydde sig. Tänk om jag hade haft verktyg då, och en större inblick i mitt egna liv. 
Men nu gör jag det på riktigt denna gång, nu återfår jag kontrollen, där jag bestämmer mig för att sluta med ett missbruk. 

Jag är inte mer än människa, och jag vet inte hur det här kommer att sluta. Men detta är högst upp på min livslista, efter att börja hos en terapeut. 
Alltså hej. Stressfaktorn just nu, vilket jävla beroende monster som bor inom mig. BLÄ. Det är åt helvete jobbigt att sluta röka. Men jag ska. 

Igår gick dagen så fort. Helt plötsligt hade jag tränat, åkt hem och satt i en livlig diskussion med mamma och pappa vid middagsbordet. En bortskämd måndag i mitt liv, doftade ljuvligt när jag öppnade dörren, fick en stor kram och puss av mamma. Duschade och satte på mig en av mina finaste nattlinnen i siden. 


Satte mig vid matbordet och där har hon, min mamma, lagat glutenfri pasta bolognese. Och pappa har plockat fram ett otroligt spanskt vin. 
Jag ska njuta nu. För denna, dessa, stunder kommer jag aldrig glömma bort med mina föräldrar <3 




Linnea som tagit bilderna är ju ett geni. Så duktig! Ibland värms hela min kropp när jag inser att rätt person funnit rätt i livet. Tänk att kunna fånga ett skratt på bild.