men jag har varit ganska upptagen.. I lördags var vi hos andy några st och mest satt och chillade åkte hem ganska tidigt. Vaknade väldigt tidigt i söndags och gick och frågade mamma om hon inte var lite sugen på att åka och shoppa lite i täby C och det gick hon med på. Det var väldigt mycket rea eftersom täby C firar 40 år. Men för rea krävdes kuponger och dessa kuponger fick vi inte förens i gången påvägen ut. Men jag hittade trots allt lite smått och gott, bland annat en kofta ifrån gina, en klänning ifrån indiska. Sen blev det mössa, vantar, halsduk och skor osv! Senare på söndagskvällen hade jag träning.. och jag hann inte träna speciellt länge förens mitt knä pajade.. har ingen aning om vad som har hänt.. Därför begav jag mig till husläkaren, min kära vän kan man nästan säga eftersom jag var där förra veckan och gick igenom magen igen.. så det var lite pinsamt att komma tillbaka.. Fick ett sånt där leende"aha, men är det du igen" och när vi kom in på hans rum sa han " jaha, vad ska vi göra åt dig idag då" precis som om jag var varannan dag, så jag skämdes! Men han kunde heller inte förstå vad det kunde vara, eller han spekulerade i att det kunde vara minisken eller att mitt muskelfäste har gått sönder..så han skickade över mig till andra sidan hos en ortoped. Väl där sa det att jag bara kunde lämna in lappen och så fick jag ringa någon gång på eftermiddagen, jag blev helt tokig eftersom det inte fanns en kotte där och hon kunde bara gått fram till sin lilla disk och kollat upp när det fanns tider. Men jag höll min ilska inom mig, och tur var väl det, hade jag börjat så hade jag väl ståt där utan tid. så jag gick hem och gav lappen till pappa. Senare under dagen ringde pappa och fick en tid om 14 dagar. 14 DAGAR? ÄR DET NÅGOT DÅLIGT SKÄMT ELLER? jag kan ju förfan inte gå runt som en stelbent ko i 14dagar? gick hem tidigare ifrån skolan eftersom jag inte orkade gå mer. på kvällen så stod jag på sängen och skulle gå ner, men fastnade ju självklart med de friska benet i täcket och ramlar framåt och måste ta tag i de dåliga benet, men knät har ju ingen balans och jag fladrade in i baderoben.. skrapade upp händernaoch fick rivmärken i pannan och på kinden. Nu var jag ännu argare att det skulle ta 14 dagar. Pappa fick bära in mig i huset och sedan bära tillbaka mig. Men som tur är ringde pappa till doktorn i morse och de sa ju självklart att vi skulle åka in på akuten. Och på akuten satt jag ifrån någon gång tidigt i morse till klockan två idag. Var helt slut eftersom läkaren typ drog och slet i knät, men jag hade inga brutna ben som tur va. Påvägen hem åt vi donken och jag träffade jackline...det var inte igår. Sen när pappa och jag kom hem ringde ortopeden och sa att de var en som gett ett återbud, så då hade vi suttit på akuten helt i onödan. Men nu har jag min tid imorgon.. istället för om två veckor. Men nu blir det inget flick-SM för min del, och jag som verkligen ställt in mig på det, fyfan. Nu kommer niklas och ska få ta hand om mig, senare ska jag och linn se på korpen match och hoppas till gud att jag inte missar despret, är premiär ikväll ju!

vi hörs

Igår åkte jag och niklas ut till hans landställe på blidö. Blidö ligger typ 1½ timme ifrån vallentuna.. innan vi åkte handlade vi massa mat och hyrde fyra filmer,
1. This is england, vilket till en början var en väligt tråkig och grå film. men så fort man kom in i handligen så började jag gråta. Verkligen en jätte bra film så rekomenderas!
2. The heartbreak kid, En film med våran svenska Malin Åkerman. En helt okej film som var väldigt söt!
3. Midsommar, den handlar om danska ungdomar som åker till sverige för att fira midsommar, en rysare som varken jag eller niklas vågade se på.. så vi snabbspolade hela filmen.
4. Försoningen, vi såg lite gran.. ska försöka se vidare den imorgon!

Min fredag var lyckad.. ville nästan inte åka hem när pappa kom och hämtade oss.. menmen. Nu ska jag gå och göra iordning mig, men innan det ska jag äta pizza.. mums! ha en trevlig kväll!

puss&kram

"Jag hade hopp om kärlek, nu har jag ramlat ner.
det vi hade var vackert men du sabba det

Jag känner inget längre det du ser är ett skal,
för du tog bort den lilla bit av själ jag hade kvar.
Jag, känner mig tom, lurad och nerslagen
vi lekte med kärlek där ett tag men jag har ramlat av spelplanen.
Och alla vänner säger gråt dina tårar nu, skulle kunna ta dig tillbaks
men jag har svårt att förlåta.

För du fick mitt hjärta på ett silverfat till idag,
då jag insåg att det va nåt du inte ville ha.
Har minnet kvar när jag vandra genom innerstan,
du ringde och sa att du ville tillbaks till innan allt hände.
Men fuck känslor, jag spottar i marken,
våra band är avklippna nu och du höll i saxen"

Det var mycket känslor jag ville få ut, mycket jag vill få sagt. Att jag skrev detta var ett sätt för mig att visa att jag gått vidare.Det är skönt att ärligt kunna säga att jag mår bra nu, och att jag inte vill ha tillbaka det som varit. Det som fick mig att tvivla på mig, och det som gav mig så mycket hat. Men samtidigt, jag kommer alltid att minnas.. det kommer alltid att vara kvar. Men det är på ett långt avstånd, ett avstånd jag inte behöver lida av i nuet. Och bara det känns helt underbart.