Jag har aldrig varit såhär närvarande i kärlek. Haft så stor inblick och förståelse av samspelet med en annan person. Att se honom, få möjligheten att lära känna honom och alla hans nyanser. Att få röra honom, hans mjuka hud. Hans långa kropp, jämt ståendes på tå för att nå upp till hans kind. Till hans öra för att berätta hur viktig han är för mig.

Jag andas honom nu.

Han älskar mig. Han älskar varje liten del av mig, mitt ärr, mina pigmentförändringar, min mage, ett par bröst jag en gång ville operera och framförallt så berättar han det för mig. Jag är rolig med honom, lätt och fri. Jag är driven och imponeras av mig själv när han och jag för en dialog. Han får mig att känna mig smart och speciell. I hans ögon är jag inte utbytbar, så som jag alltid känt förut.

Med honom kan jag andas lugnt.

Vår kärlek är djup. Han är mån om att säga vi, oss och vårt. Och när jag faller. När jag går in i gamla mönster som den sårbara och försöker fly, då säger han säkert och bestämt att vi två är rätt. Att han aldrig varit så säker. Han är bestämd och trygg i sin sak. Vi två är rätt.

Jag har aldrig ägt självkänsla. Många fasader har kommit och gått, och jag har återkommande haft noll självrespekt i kärlek. Men respekt, är istället återkommande i vår relation. Jag växer med honom. Varje dag ger jag honom mer respekt, varje dag medför mer förståelse. Jag lär mig. Och jag vill lära mig av honom.

Han är två meter ren kärlek. Sättet han ser på mig får min mage att göra volter. Jag skrattar hela tiden med honom. Viktigaste ingrediensen för ett lyckligt liv. Och viktigast för mig är att göra honom lycklig. Jag vill vårda vår relation. Med honom ber jag om hjälp när jag är svag. För jag är svag ibland och det gör ingenting. Ibland vill jag kritisera mig hårt, straffa mig själv och då kliver han in som en mur mellan mig och olycka. Han vill att jag ska prata, om allt, få ut alla demoner i mitt huvud. Han anser inte att jag är psykiskt sjuk för utan istället tycker han om att jag har ett beteendemönster som en berg och dalbana.  ”Man vet aldrig vad som händer med dig, ingen dag är den andra lik och du har alltid varit spännande för mig”.

 

Nu är jag snart inte rädd för att vara mig själv längre. Med honom omkring mig kommer jag snart le inifrån. Och sakta börjar jag lyssna på hans ord. Var dig själv bara. 

För han. Han vill ha en framtid med just mig.

 

Kommentera

Publiceras ej