Gabriella Andersson

Lite tomt då jag haft fullt upp i huvudet, både privat och jobb. Någonting mörkt kom över mig i måndags och jag har klurat och klurat och försökt sätta fingret på det. Till min hjälp vänder jag mig till min bästis som kommer på middag ikväll. Hon vet ju alltid vad som händer hos mig utan att jag själv förstår. Jag litar mer på henne än mig själv. 

Måndag: kom hem till ett rent, ny städat, och ny inhandlat hem. Tappade nästan hakan, men sen tog det bara några minuter innan det slog över. Jag hittade fel och bara gnällde. Vill bara gråta. Hoppa över middagen. Och han bara förstod mig (även om man aldrig ska bli behandlad, jag var en otacksam snorunge!!!) och gav mig en kram och lät mig närma mig. Så när jag fått vara själv i köket och laga mat, fått äta och sedan framför frost få äta lite mer glass så släppte det lite. Men någonting inom mig växte. Och jag tror att mitt förflutna kom ifatt. Jag har ju sagt hej då, klippt det där. Men ändå så kom det och knackade på dörren som en ovälkommen gäst. 

Och så sa han så här: ibland har man sånna dagar, då hoppas jag att jag får göra dina lite sämre dagar lite bättre. 

Och då blev jag mer kär i honom, även om jag inte kunde visa det. 

Tisdag: 

En bra dag på jobbet. Fick skjuts hem av Tim och köpte med mig räkor. Åt massor räkor och aioli. Mumma!!!!! 

Sen ni, kämpade jag som en galning. Stod tillslut i sportbehå och tights i mitt kök. Blod svett och tårar. Men fint blev det - mina första (från grunden) gardiner: 

Borrade och skruvade. Och så skickar jag det till mamma såklart: 

Idag då: varit på gymmet och stökat av en hel del på kontoret. Om en stund åker jag hem till mig, och myser med Emma.