"Jag skulle vilja säga att du får mig att tro på mig själv
Att du får mig att göra stora ting
Att jag inte fungerar utan dig
Att du inom en snar framtid kommer vara min respirator
Att jag i mitt tjugoåriga liv inte har känt mig så här
Så här beroende av någon som jag inte har några obligationer till
Jag skulle vilja säga att 
att jag är rädd att du ska inse att jag inte är tillräckligt bra för dig – att jag ibland tänker att det är nog lika bra att jag avslutar det här innan luften går ur mig helt. Innan jag blir stört förälskad och du ser igenom min fasad och du ser mig bara mig.
att du ser att jag tyvärr bara har lyckats samla på mig tjugo år och ja, tyvärr är de ganska ihåliga också
Att även om man staplar dem på varandra så når de inte upp till dina drömmar
Jag skulle vilja säga till dig att när du stryker undan mitt hår från min kind så tappar jag fattningen helt och undrar hur kommer det sig att du är så förbannat jävla fin. Och du kan få vem som helst i hela världen för du är så fantastisk på alla sätt och vis. Och det finns inget du inte klarar av. Det är bevisat nu. För du har fått mig att skriva. För du tror på mig."
 
 
Det där med kärlek. Det där med rädsla inför kärlek. När jag säger att jag inte kommer älska dig fullt ut, för att jag inte vågar. När jag säger att jag inte litar på dig, inte på någon, för att rädda upp mig själv om någonting skulle hända. Det där med att vara med om en maktkamp, om att ha någon tryckandes över mig. Att vara rädd för att hamna i ett underläge. Ska jag alltid gå och vara rädd? rädd för kärlek. 
Jag inser nu, att jag är så jävla rädd. Drömmer mardrömmar om hur han försvinner ifrån mig. Det skulle göra så ont, dödligt ont. Så då kommer rädslan, att jag kanske skulle lämna för att slippa vara sådär rädd för kärlek. Men det jag inser, det är att jag redan lämnat mitt hjärta till dig. Jag har redan gått all in. med det jag har. även om du säger att jag har det största hjärta du mött. så känns det så litet att ge till dig. snubblade över några rader som fastnade "Han har tänjt ut mitt hjärta." 
 
Men sen, åter igen men, har jag alltid tänkt mig att kärlek ska vara svår och komplicerad för att den ska vara passionerad. Jag kan nu glasklart tala om för er, att det här är egentligen det mest okomplicerade jag har varit med om. Att bli älskad och älska på detta sätt känns nästa vansinnigt och ohälsosamt. Men. så jävla vackert och helande. Jag är ju så trygg att jag snart kommer våga skriva här att jag älskar honom. för han går inte för det. han försvinner inte eller försöker spela svår mot mig. utan han. Han höjer mig till skyarna. 
 
Jag behöver honom. Han är livsviktig för mig nu. 
 
 

Kommentera

Publiceras ej